Är Orexin svaret??

Oj. Nu har jag lärt mig något nytt igen. Jag vet ju att jag är väldigt känslig för socker, något jag fått lära mig lite den hårda vägen, kan man säga. Det har varit svårt att urskilja exakt vad som är problemet, naturligt nog, eftersom socker är något som ingår i det allra mesta av all mat vi köper (läs innehållsförteckningarna, ni kommer bli förvånade över allt som innehåller socker. Som buljongtärningar, exempelvis…).

Hur som helst, jag har i perioder levt mer eller mindre sockerfritt, och mår så klart mycket bättre då. I synnerhet mina tarmar blir ju mycket gladare då, men jag har ju känt av det över lag annars också. Anyway, i dag köpte jag godis (okej, det var faktiskt andra gången den här veckan jag köpte exakt samma godis). Salta fiskar ville jag ha, och jag köpte en försvarlig mängd, som försvann på en inte alldeles försvarlig tid när jag kom hem. Sen blev jag svintrött. Sådär så jag knappt kunde hålla ögonen öppna.

Jag har för länge sedan tagit del av forskningen som slagit hål på myten om att socker är uppiggande (nej, varken barn eller vuxna blir “höga” på socker, det är en myt), så jag var inte överraskad över att jag inte blev pigg efter allt godis. Så långt inga överraskningar. Jag blev inte dålig heller, något jag skulle bli omedelbart om jag försökte äta godis om jag var hungrig. Jag blir akut spyfärdig av det och begriper inte hur människor som får lågt blodsocker kan sätta i sig godis vid de tillfällena, istället för mat (samtidigt drabbas jag själv aldrig av lågt blodsocker, oavsett hur hungrig jag är. Jag blir liksom bara hungrig, varken mer eller mindre, och det påverkar inte mitt humör alls).

Det som slog mig i kväll var däremot den förlamande tröttheten jag upplevde, som föreföll vara så direkt kopplat till godiset jag hade ätit. Så jag googlade lite. Och fick de vanliga svaren om att man kan bli illamående och allt det där, och där tröttheten nämns som en av många effekter när man äter mycket socker, ifall man är känslig för insulinpåslaget det innebär. Det var då det slog mig att jag har ju aldrig något av de andra symptomen, som jag upplever dessutom brukar beskrivas som mycket starkare än tröttheten. Jag får ingenting av det. Jag blir BARA trött. Uteslutande det. Hm, tänkte jag, det var ju märkligt. Så jag googlade vidare för att ta reda på vad som kontrollerar trötthet i hjärnan, och hittade orexin, även kallat hypokretin. Det är en neuropeptid som finns i hypotalamus, och när man blir trött av socker så är det orexinet som blivit påverkat. Men det var inte det mest intressanta…

Orexin påverkar en rad andra saker också, som exempelvis sömn och hur man mår rent psykiskt – närmare bestämt är det orexinet som styr saker som problem med insomnia, vätska i kroppen, depression, tarmfunktioner, ämnesomsättning, ett ökat behov av vattenkonsumtion, ökar blodtryck och puls, kortisol och en rad andra saker. Ni som känner mig och mina barn väl kanske börjar inse ett och annat nu, va? För även om vi i allmänhet är väldigt friska människor, så är de få områden vi faktiskt har problem med ALLIHOP täckta av de saker orexin påverkar. För mig handlar det om periodvis insomnia, en tendens att samla extra vätska i kroppen, tarmfunktion som krånglar om jag inte är supernoga med vad jag äter, en ämnesomsättning som aldrig fungerat som “alla andras”, jag dricker aldrig mindre än två liter vatten per dag (jag klarar inte av att dricka mindre vätska än det, DET gör mig arg och dålig, jag bara måste ha mitt vatten konstant tillgängligt), jag har haft en aning högt blodtryck och puls hela livet (sådär att läkare och sköterskor alltid kommenterat det och undrat om jag är nervös när de tar mitt blodtryck, vilket aldrig varit fallet), jag har problem med höga kortisolnivåer, och så att jag blir så extremt trött av socker, samt att jag har svårt att hantera socker över lag (orexinet är boss över allt socker och hur det påverkar en).

Tittar vi på mina barn, så har allihop svårt att ha fasta sömnmönster/insomnia, och alla tre lider av grav depression, de blir trötta av socker osv, och jag slår vad om att vi kan bocka av ytterligare några saker för dem som är sånt som orexinet påverkar.

Alltså, visst är det häftigt! Här finns alltså den här neuropeptiden som är boss över precis alla de här små (och några lite större) sakerna som jag försöker få ordning på, och av en ren slump har jag råkat hitta en gemensam nämnare för allting. Och till och med en gemensam nämnare för barnen och kanske rent av för hela den del av släkten som är drabbad av depressioner och sömnproblem. Det här måste jag verkligen läsa vidare om, känner jag. Det är förvisso ett neuropeptid som inte upptäcktes förrän 1996, så det finns säkert massor de inte vet ännu, men jag ska i alla fall läsa in mig på allt jag kan hitta. Och sen ska jag testa vad jag kan göra för att påverka orexinet i min egen hypotalamus, och om jag kan ändra mitt eget mående på något sätt helt enkelt genom att anpassa min kunskap till liv och leverne.

Det blir kul! 😀

…och godis kanske jag hädanefter ska se som sömnpiller mer än något annat. 😛

Jag lämnar ett par länkar här, ifall ni är nyfikna och vill ha en utgångspunkt att läsa vidare från:

The hypocretin/orexin system

Orexin – Wikipedia

Dagens bra att veta:
Om du äter en massa godis och blir svintrött på samma sätt som jag blev, så kan du häva det genom att äta något med proteiner i. Det tar bort tröttheten i princip omedelbart. Jag testade det i kväll, och det funkade! Tröttheten försvann som vid ett trollslag, och har varit borta hela kvällen, tills nu när det är sängdags. Fascinerande!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *