De tusen toabesökens tider

Hm. Ja, det där jag sett många berätta om när de börjar äta low FODMAP-mat, där de blir av med mängder av vätska i kroppen i början, det märker jag också. Rejält. Jag är den där sorten som har en blåsa i storlek med en jordnöt, så jag är ju liksom van att springa på toa i tid och otid som det är, men det har definitivt blivit mer frekventa besök, och det är betydligt mer bråttom att hinna dit nu. Det är som om blåsan blir full på noll komma nix hela tiden nu.

Som i förmiddags, exempelvis, när jag skulle åka till en optiker som ligger en timme och tio minuters resa hemifrån. Med bil, vill säga. Med tåg blir det lite längre, men jag tackade min lyckliga stjärna att jag tog bilen i dag, kan jag säga. För det första var jag på toa minst fyra gånger från det att jag klev upp kl 6 och fram till strax före 10, när jag åkte. Under den tiden drack jag ca en halv liter vatten, vilket är helt normalt för mig, och rent av lite lågt eftersom jag ofta har fått i mig lite kaffe eller en stor balja te också vid den tiden. I alla fall, de två sista gångerna jag var på toa var alldeles innan jag åkte, så blåsan var riktigt tom när jag satte mig i bilen. Efter 40 minuter var jag kissnödig igen. Så där så att jag insåg att jag skulle behöva springa på toa på en gång när jag kom fram, innan jag gick in till optikern. Efter 55 minuter fanns det ingen tvekan om att jag skulle få stanna någonstans och kissa, för jag höll på att dö, så kissnödig var jag, och att behöva LETA efter en toalett när jag kom fram, det fanns inte på kartan. Jag skulle aldrig hinna det.

Som tur var fanns det en Cirkle K-mack alldeles i närheten där jag visste precis var toaletterna fanns, och att det i princip aldrig var kö till toaletten där. Så jag svängde av, parkerade snabbt som ögat, och tog mig in till toaletten med de längsta kliv jag kunde uppbåda samtidigt som jag fick knipa för allt jag var värd. Det var AKUT vid det här laget. Jag hann precis slå ner rumpan på toaletten innan det inte gick att knipa längre, och sedan kunde jag äntligen få tömma blåsan. Det skvalade ett bra tag innan det tog stopp, och det kändes som blåsan innehöll typ en liter vätska. Och lite så har det varit i några dagar nu, det känns som att det kommer ut mer vätska än jag får i mig, och jag märker det också på kroppen nu. Jag har ju haft en känsla av tyngd i benen och att vänster knä liksom känts lite “tjockt” på något vis, som om vävnaden hade mer vätska i sig än den skulle ha. Det har försvunnit helt nu. Det är alltså helt borta. Fascinerande!

En annan sak som hänt är att den matthet jag ibland har kunnat känna också försvinner allt mer. Trappor har ibland känts som extra tunga, och jag har väl mest tillskrivit det den viktökning jag fått under det senaste året, men det verkar hänga mest ihop med vätskan, det med. För nu är även det helt borta.

Över lag blir jag sakta men säkert lite bättre för varje dag som går. Mage och tarmar fungerar mycket bättre nu, och ligger mellan 50 och 75 % skillnad till det bättre jämfört med innan. Det är faktiskt helt fantastiskt. 😀

Det hände för övrigt en grej i förrgår, när 16-åringen och jag var ute på vift. Vi bestämde oss för att köpa en varsin islatte på Waynes, och jag valde en salted caramel, som jag älskar. Killen frågade om jag ville ha en eller två shots, och jag svarade en, i tron att han menade salted caramel-smaksättningen. I efterhand tror jag han menade kaffet, men jag är inte säker… Det är så sällan jag dricker kaffe på Waynes, och ännu mer sällan att jag dricker iskaffe, så jag har inte riktigt klart för mig hur det ska smaka i normala fall.

I alla fall, vi fick våra latte och satte oss på uteserveringen, i skuggan. Jag smakade på min latte, och den var så extremsöt att jag baxnade. Det är något jag aldrig varit med om förut… Jag har en ordentlig sweet tooth och det är praktiskt taget ingenting sött som jag inte tycker om och klarar av att få i mig, så att jag ska tycka något är så extremsött som detta, det tillhör ovanligheterna. Jag kan faktiskt inte komma ihåg att det har hänt någonsin förut. Jag fick faktiskt ge upp efter halva islatten, och ge den till 16-åringen istället, som tyckte den smakade precis som normalt. Det var då jag började fundera på om det är min omställning till low FODMAP som gjorde att jag tyckte smaken var extremt söt, eller om det bara var för att det kanske var mindre kaffe i den än det skulle vara… Jag har ingen aning, det var bara en udda upplevelse jag aldrig haft förut.

Jag blev kass i magen också efteråt, och svällde upp något kolossalt, men vet inte riktigt varför. Kan de ha haft i mjölk med laktos? Var det det söta som fick magen att slå bakut? Det får jag nog aldrig veta, men jag ska i alla fall vara lite mer försiktig i framtiden, och be om havremjölk samt att de tar mycket mindre smaksättning i drycken.

Annars tycker jag det går hyfsat bra att äta på det här sättet, och jag tror jag får till det hyfsat bra. Fast det är mest för att jag lever på lax och ugnsstekta grönskar, och ost och kex 😛 De sakerna vet jag fungerar, men jag känner att det börjar bli dags att hitta på lite nya maträtter. Det får bli ett projekt för morgondagen. Jag skulle även vilja komma igång med träningen, för det har jag inte lyckats med ännu. Det har hänt så mycket annat, och jag har inte kunnat prioritera det. Men tids nog kommer det med! Skulle så gärna bli av med all extravikt också och verkligen, verkligen få må bra igen. Längtar dessutom så efter att komma ut och springa igen… 🙂

4 kommentarer


  1. Haha då skall jag inte prova äta så där, för jag är sååå konstant kissnödig som det är haha

    1. Author

      Nej, det är baske mig en utmaning just nu, haha! Jag trodde faktiskt inte det gick att bli mer konstant kissnödig än jag brukar vara, men ack som jag bedrog mig. Men jaja, man får väl hoppas det ger med sig snart. 🙂

  2. Och deras ischailatte är också superdupersuperslisksöt. Det var välbehövligt den dagen dock. Men ja, verkligen söt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *