Om man skulle testa det här med FODMAP?

För ett par-tre år sedan fick jag höra talas om FODMAP, som en dåvarande kollega testade. Han hade också mycket problem med magen, liksom jag, och tyckte det hade blivit en skillnad som natt och dag när han testade det istället.

FODMAP är inte en diet, det är väl det första man ska ta till sig. Det är mera en metod att lista ut vilka saker som får sockerarter/kolhydrater att passera tjocktarmen utan att passera Gå, för att istället fermentera i tunntarmen. Det är alltså inte heller någon universallösning på någon tarmrelaterad sjukdom, men det kan ge lindring även för dem som har det, och för oss som har IBS och är känsliga för socker, så kan det hjälpa oss att utröna vad vi tål och vad vi inte tål.

Det finns så klart listor på saker som har högt och lågt FODMAP-värde, och det är det låga värdet man vill komma åt, medan det höga är saker som gärna vill fermentera i tunntarmen. Jag har testat lite sporadiskt, och visst märker jag skillnad. Bitvis väldigt stor skillnad. Men det är inte helt okomplicerat att på en begränsad budget byta diet (och då pratar jag diet i ordets rätta betydelse; vad man äter, inte i betydelsen “viktnedgång”, som egentligen är helt felaktig), inte när det är tre människor till i familjen som ska ha mat, och man är den enda som behöver de här förändringarna. Men jag börjar inse att jag är tvungen att få det att fungera, för jag förtjänar ju faktiskt att få må bra, jag med.

Nu ska jag inte försöka påtala att jag alltid mår jättedåligt, för det är inte så jag har upplevt det. Men samtidigt är det alldeles sant att det är så, att jag alltid mår jättedåligt, det är bara det att jag har haft det så i så många år att jag inte har något minne av att det har varit annorlunda. Jag har blivit så van vid mina tjorviga tarmar att det liksom blivit ett normaltillstånd, om ni förstår hur jag menar. Det är först när jag får de där bra magdagarna som jag fattar skillnaden. Exempelvis det här med toabesöken, som jag pratat om förut, där saker och ting väldigt sällan har den konsistens det borde ha. Sen har vi det här med gaserna och obehaget, och ibland smärtan, det medför. Det är ett problem jag har VARJE dag. Då pratar vi inte “lite” gaser, vi pratar om att buken blir maximalt utspänd efter varje måltid, varje dag, och att jag antingen har oerhörda mängder gaser som behöver få komma ut (försök sitta i möten såna dagar, I dare you…), eller som inte kan komma ut. Varje dag har jag det. Det var åratal sedan jag senast kunde använda vanliga jeans och faktiskt äta också medan jag hade dem på mig. Jag måste ha kläder med väldigt mycket stretch över magen, annars får jag fruktansvärt ont.

Jag satt och läste på lite om de här sakerna i dag, och lärde mig faktiskt något oväntat också: Det här med att ha känsliga tarmar och gå upp i vikt kan faktiskt vara hopkopplat. Jag har ju konstaterat att mina problem blev riktigt jobbiga när jag kom till Sverige, för såpass minns jag, även om jag inte minns exakt när/var/hur allting började. Jag har även konstaterat att min sockerkänslighet antagligen blommade ut för fullt när jag kom hit, eftersom det var så enormt mycket vanligare med socker i maten här. Men det jag inte riktigt begripit är att jag haft såna problem med vikten, oavsett hur min kost har sett ut i övrigt. Alltså även de perioder då jag uteslutit socker praktiskt taget helt. I dag lärde jag mig att med IBS så fungerar inte nödvändigtvis saker och ting riktigt normalt på den fronten, och tunntarmens beteende gör att den tar upp mycket mer socker ur all mat än den annars skulle ha gjort eftersom mat inte hanterats som den skulle i tjocktarmen, och den fermenterar i tunntarmen istället. Det var ju lite intressant, och kan ju potentiellt vara en bidragande orsak till att jag fått så svårt att gå ner i vikt, men går upp av nästan ingen orsak alls. Jag ser fram emot att sätta den teorin på prov när jag aktivt börjar jobba på att köra FODMAP ett tag, och undvika allt som kan fermentera i tunntarmen. Alltså inte som en bantningsmetod, utan att se om träning har bättre effekt på vikten om min kost inte innehåller såna saker.

I dag har jag undvikit att äta mat med högt FODMAP-värde, och jag mår mycket bättre än jag brukar göra. Det är inte alls lika mycket gaser och jag är inte alls lika spänd som jag brukar vara, även om jag fortfarande har mycket gaser i tarmarna även nu (det är liksom mitt normaltillstånd). Det är ingen mirakelkur, så klart, så det är inte så att allting är superbra bara efter en enda dag, men det är samtidigt en påtaglig skillnad mot hur det brukar vara. Men jag har samtidigt ätit en hel del socker, för jag älskar fikonmarmelad på brieost, och i dag lyxade 14-åringen och jag till det med ost och kex till middag. Mysigt, men kanske är sockret ansvarigt för den svullnad jag ändå har nu, även om det är mindre än det brukar vara? Det finns bara ett sätt att ta reda på det – man får prova sig fram och se vad som funkar. Det här är ju ingen sjukdom och det finns inga prover man kan ta som kommer berätta för en exakt vad man kan äta och vad man tål mindre, och hur ofta och hur mycket man kan äta av det man tål mindre, utan att magen kraschar ändå. Jag hoppas att jag ska kunna identifiera de största bovarna till att börja med, som exempelvis mjölk och cola, och helt enkelt undvika dem. Så får jag tweaka saker och ting sen för att hitta det absolut optimala läget för min kropp och näringsupptagning.

Allt på bilden har faktiskt lågt FODMAP-värde, förutom Cantadou-osten som är smaksatt med vitlök. Men den var det 14-åringen som ville ha, och jag rörde den inte. Eventuellt kan det finnas lök och vitlök även i salamin, men den tog jag bara någon enstaka skiva av.

En annan intressant sak som jag sett många berätta om när de testat FODMAP är att de blir av med en massa extra vätska i kroppen under de första dagarna och veckorna, och att de förvånas över hur annorlunda de ser ut bara på grund av det. Det beror på att en av sakerna tarmarna gör när de här problemen uppstår, är att samla på sig en massa vätska. Det är också något jag är nyfiken på om jag kommer uppleva också. Vi får se hur det blir.

Just ja – det finns ett annat problem också när saker och ting börjar fermentera i tunntarmen; det är vanligt att man förlorar förmågan att känna mättnad, och det är ett problem jag haft i över 20 år i alla fall. Sedan jag börjat experimentera lite med kosten på det sätt jag gör och sporadiskt gjort, så har jag tyckt att det börjat komma tillbaka igen. Hurra!

Om jag bara får till det här rent praktiskt, så kan det bli riktigt spännande dagar och veckor framöver. Om jag bara kunde bli av med alla gaser skulle jag bli överlycklig! Tänk att kunna få dra på sig ett par jeans igen, och faktiskt kunna äta också! 😀

HÄR finns en bra lista på saker med högt respektive lågt FODMAP-värde.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *