Rumpfixering och -sexualisering

Jag har en vän som tillhör de rumpfixerade. Ju större, ju bättre, åtminstone vad det verkar. Vi dejtade ett par gånger för många år sedan, och han uppskattade verkligen min bakdel, som helt klart tillhör de väl tilltagna. Den har alltid gjort det, oavsett vad jag vägt, inte minst för att jag tränar den regelbundet. Det är inte så rent få squats jag har under bältet, kan man säga. Det händer att jag får kommentarer även från kvinnor, som undrar hur jag gör för att ha en sådan “perky” bakdel, och som hoppas på att jag ska ha något mirakeltips på hur de kan få lite mera lyft i sina egna platta(re) rövar (svaret är för övrigt att träna musklerna i den. Det finns inget annat sätt att göra det på).

Som sagt, jag har ett ordentligt tilltaget derrère. Min kompis/f.d. dejt vill än i dag väldigt gärna att jag går framför honom uppför trappor och liknande, och kommenterar ofta högljutt min bakdel. Eller han gjorde, tills jag sa ifrån. För jag tycker faktiskt inte om att få kommenterar om min kropp. Inte när de är sexualiserade. Det är det värsta jag vet, faktiskt, och jag upplever det som fruktansvärt avtändande. Normala komplimanger är en annan sak. Typ “vad fin du är i dag” är helt okej att säga. Men de som anspelar på sex…nej tack. Knip käft och gå och dregla över någon annan. Jag är inte intresserad, i synnerhet inte av att dela någon som helst intim händelse med dig.

Jag har också tyckt det är lite märkligt att en del går så fruktansvärt igång på rumpor. Varför det är så kommer jag väl aldrig få veta, och det även om jag fick det, så skulle väl svaret antagligen vara att vi alla är olika.

Något jag aldrig riktigt reflekterat över däremot är hur det har kommit sig att rumpor blivit sådana sexsymboler. En del hävdar att det är något som stammar fram aporna, men i dag fick jag lära mig att det finns faktiskt en sida till av den historien; den vita mannens exploaterande av framförallt afrikanska kvinnor, i synnerhet från Khoisan-stammen. Där finns en åkomma som heter steatopygi, som innebär att man samlar på sig fett på rumpan och till viss del över låren, vilket ger ett väldigt kurvigt utseende. En av de mest kända kvinnorna som drabbades av detta var Saartjie Baartman, 1789-1815. Hon blev exploaterad av vita män, som sålde henne, höll henne fången i en bur och tvingade henne att uppträda som freak. Hon fick även uppträda i privata sammanhang för rika människor, där de då kunde röra vid henne dessutom.

Karikatyr av Saartjie Baartman, även kallad ‘the hottentot Venus’.

Överklassens fascination med dessa stora rumpor utvecklades i förlängningen till att stora bakdelar blev sexualiserat och därmed eftersträvansvärt, och det här hängt med ända fram till i dag (med vissa fluktuationer, beroende på vad som är det aktuella klädmodet). Inte bara för de som går igång på just den kroppsdelen alltså, utan för alla. För det är ju det som får många kvinnor att klaga på sina platta rumpor. Det är inte avsaknaden av muskler de klagar på, de klagar på frånvaron av normriktig rumpa, och den normriktiga rumpan är rund och fyllig, och därmed sexig.

Att rumpor fortfarande har väldigt mycket sexuell status är rätt trist för mig. Det gör ju att min påtagligt väl tilltagna bakdel har en sexuell status mer än något annat för min omvärld, vilket är precis vad jag önskar jag kunde slippa. För mig är det en del av kroppen som har mycket muskler och viktiga muskelfunktioner, och det är därför jag tränar den. Att ha en slafsande, stånkande man i trappan bakom mig som fnittrar som en fjortonåring över att ha min rumpa i ögonhöjd…nej tack. Det vill jag vara utan. Men jag måste alltså säga till på skarpen för att slippa få min kropp, eller delar av den, sexualiserad av andra.

Jag undrar om jag någonsin kommer få uppleva en man som går igång på vad som finns i min hjärna…?

2 kommentarer

  1. Gaaah obehagsrysningar av igenkänning vad gäller att bli sexualiserad!!! Blä! OCH MORR säger jag bara.

    1. Author

      För inte att tala om att vi alltid blir tillsagda att vi är otacksamma som inte uppskattar komplimanger när man gör så mot oss… Det finns en enorm okunskap där ute om att komplimanger och sexualisering är två vitt skilda saker, och det har drivit mig till vansinne mer än en gång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *